GUTNISKA EGENHETER

 

 beskrivning       forngutniska      grammatik       ordlista       egenheter          länkar

                                           

 

Speciella drag i gutniskan är bibehållandet av de uråldriga diftongerna såsom ai, oy och au, och triftonger som iau. Au-diftongen finns även i isländska och norska men enbart i skrift – uttalet är inte bevarat som i gutniskan. Även nyare diftonger har tillkommit under åren i fall med lång vokal. Den speciella musiken och uttalet i språket ger ett uråldrigt och rustikt intryck med enbart hårda k och g (aldrig sj-ljud och j-ljud för g).

 

Många ord och former har förändrats mycket litet eller inte alls på över tusen år. Ordrikedomen är stor, speciellt i äldre gutniska – men i 18- och 1900-talets omtumlande era upphörde en betydlig mängd av dessa att brukas. Gutniskan har även bevarat mycket av den gamla grammatiken och uppdelar ord i maskulinum, femininum och neutrum – även i adjektiv och pronomen.

 

Många av de äldre orden hittar man också ofta i isländskan och norskan. De baltiska språken har även de satt vissa spår i gutniskan då gutarna hade starka band och kontakter med dessa folk. Speciellt nära Gotland verkar Kurland ha stått, det forna landet som ligger precis jämsides med Gotland åt öster och som nu är en del av Lettland. Flertalet gutniska namn och ord hittar man i de kuriska ortnamnen och tvärtom. Även i gutniskan finns baltiska inslag och låneord såsom t ex  ”mauso” som på gutniska betyder fluga. I lettiskan är ordet för fluga – ”muse”.

 

En specialitet är ordet för ”hon” som i gutniskan heter ”ha” eller äldre gutniska ”han” (med lång vokal "haan"). Denna form finns inte i de övriga nordiska språken utan där heter ordet antingen ”hun” eller ”hon”. Denna form är förmodligen den allra äldsta och lingvister uppskattar att denna ”han”-form går långt tillbaka till urnordiskan.